Skilda förutsättningar för landets genusmiljöer
Nyhet: 2011-10-24
Genusvetenskaplig forskning och utbildning bedrivs vid praktiskt taget samtliga svenska lärosäten. Men det finns stora lokala variationer när det gäller såväl villkor som profilering. Till och med mellan tre av de äldsta genusvetenskapliga institutionerna: Göteborg, Lund och Stockholm.
Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet är i dag en institution på samhällsvetenskaplig fakultet. Med tre professurer, ett antal forskningsprojekt med såväl internationell anknytning som externa medel, samt populära utbildningar från grund- till doktorandnivå är institutionen väl etablerad på lärosätet.
Kerstin Sandell är docent och institutionens prefekt. Hon berättar att även om det inte finns något universitetsövergripande samarbete mellan genusforskare i Lund, så har institutionen en stark närvaro på sin fakultet.
– Kontakterna har utvecklats de senaste två åren, sedan vi flyttade till samma område som andra på fakulteten. Geografi har betydelse och det här har fungerat extremt bra.
Förutom att ansvara för ett av de tre fakultetsövergripande masterprogram som fakulteten håller inom ramen för sin Graduate School, och att vara involverad i de övriga, servar institutionen studenter på hela universitetet med mindre kurser som de vill ha i sin utbildning. Hösten 2011 startar ett kandidatprogrammet Equality and Diversity Management i samarbete mellan Centrum för genusvetenskap och Institutionen för service management.
Centrum för genusvetenskap i Lund är den äldsta genusforskningsmiljön i landet, bildad 1977 som föreningen Forum för kvinnoforskning och kvinnliga forskare. Tillsammans med fyra motsvarande föreningar – vid universiteten i Göteborg, Stockholm, Umeå och Uppsala – fick föreningen året därpå stöd från Universitets- och högskoleämbetet med det dubbla syftet att främja kvinnoforskning, det som i dag kallas genusforskning, och arbetet för jämställdhet i högskolesektorn. Dessa första fem så kallade Centra/Fora blev snart fler och med tiden har de ombildats till institutioner för genusforskning.
Forskarnätverk på gång
1984 blev Göteborgs universitet först i Sverige först med att etablera en institution för kvinnovetenskap. Efter en serie namnbyten och omorganiseringar finns ämnet genusvetenskap i dag på institutionen för kulturvetenskaper, under humanistisk fakultet. I dag erbjuds genusvetenskapliga kurser på grundnivå, avancerad nivå med såväl magister som masterutbildning, samt forskarutbildning. Men den institutions- och fakultetsövergripande funktion som var viktig från början har med tiden hamnat allt mer i bakgrunden.
För att samla genusforskare på hela lärosätet har en arbetsgrupp ledd av Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap, och Lena Martinsson, docent vid institutionen för kulturvetenskaper, ansökt hos rektor om finansiering för ett forskarnätverk.
– Det var ett oerhört stort intresse när vi bjöd in forskare, säger Eva-Maria Svensson. Både äldre och yngre kom, och redan på första mötet väcktes idéer till många potentiella forskningsprojekt.
Att ett lärosäte som Göteborgs universitet är så decentraliserat främjar inte samverkan över fakultetsgränserna. Även om det kanske särskilt kan missgynna tvärvetenskapliga forskningsområden som genusforskning är det något som gäller generellt, menar Eva-Maria Svensson. Samverkan bygger på individuella kontakter och kräver stöd från ledningshåll för att kunna fungera.
– När Institutionen för genusvetenskap hade en sådan roll försökte man ha lärare från olika fakulteter. Det blev väldigt dyrt på grund av hur internfaktureringen fungerat. Min egen fakultet, Handelshögskolan, var bland de mer kostsamma att fakturera.
Eva-Maria Svensson berättar att man såg ett behov av stöd från organisationen för att kunna arbeta övergripande.
– Problemet med samverkan över fakultetsgränserna är att alla har fullt upp med sina egna institutioner. Arbetstid behöver frigöras och det kräver finansiering. Lite småpengar går alltid att få loss, men för en ordentlig satsning krävs det att rektor prioriterar det med kraft.
Potentiellt styrkeområde
När Göteborgs universitetsledning tog fram forsknings- och utbildningsstrategier för 2009-2012, Förändring för kvalitet och förnyelse, lyfte man fram åtta områden som skulle prioriteras inom forskning. Genusforskning fanns inte med, men nämndes ändå i dokumentet som ett potentiellt styrkeområde.
– Vi lämnade in en ansökan inför framtagandet av styrkeområden, men det var ingen fakultet som drev frågan, säger Eva-Maria Svensson.
När ledningen sedan lät göra en extern utvärdering av all sin forskning, Research evaluation for development of research (RED10), gav de internationella utvärderarna goda omdömen åt den genusforskning som bedrivs vid olika institioner på lärosätet. Det finns ett tjugotal professorer med genusinriktning i olika ämnen på fem fakulteter. Det gör att Göteborgs universitet redan i dag är ett av de främsta vad gäller antalet doktorsavhandlingar med genusinriktning.
– Antalet genusavhandlingar i Umeå och Linköping ökade när de fick två av Vetenskapsrådets satsningar på excellenta genusmiljöer. Man kan anta att det skulle ske även här. Att Vetenskapsrådet inte längre ska göra den sortens satsningar talar för att universiteten själva ska tänka mer strategiskt, säger Eva-Maria Svensson.
En akademi i akademin
Vid Stockholms universitet upprättades 1987 Centrum för kvinnoforskning vid den humanistiska fakulteten. Fram till den 1 januari 2011 var Centrum för genusstudier en centrumbildning i traditionell bemärkelse, underordnad en nämnd med representanter från universitetets fyra fakulteter. Genusvetenskap finns numera som en avdelning inom ramen för Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap. Ombildningen innebär en renodlad satsning på forskning och utbildning.
Parallellt med ombildningen av centrum till del av en institution formerades nätverket Genusakademin som är öppet för alla institutioner på lärosätet som vill samarbeta kring genusforskning. Lena Gemzöe är docent och ordförande i nätverkets styrgrupp.
– Det fanns flera nackdelar med centrumbildningen. Den är förknippad med idén att man inte kan bedriva forskarutbildning och främjandeuppdraget stärkte inte centrum som miljö. Nämnden som var tänkt att styra centrumbildningen hade heller ingen juridisk tyngd bakom sina beslut, bland annat för att det också fanns en institutionsstyrelse av konventionellt slag. Samtidigt ville rektor avskaffa alla centrumbildningar.
Fortfarande behövdes det en samordning av genusforskningen vid Stockholms universitet, en forskning som är stark med flera professorer.
– Det har alltid funnits samarbete mellan genusforskare på individnivå, men nu skapar vi en struktur med en helt annan tyngd, ett samarbete mellan institutioner som tillsammans kan synliggöra genusforskningen och även konkurrera om tilldelning av medel inom universitetet.
För att ingå i Genusakademins styrgrupp finns krav på medveten profil, och egen professor med genusinriktning, men för att delta i nätverket räcker det med godkännande från institutionsledningen och en tydlig vilja till samarbete. För närvarande finns inom Genusakademin tolv professorer med genusinriktning. Fjorton ämnen har under våren valt att gå med.
– Man kan säga att vi vänt på främjandeuppdraget – istället för att försöka främja åt alla håll och kanter går vi samman med de som redan är starka inom området. Det ger också genusvetenskapen en tydligare roll i förhållande till andra ämnen. Genusakademin ska bara vara det som de deltagande parterna vill och kan bära. Akademin är mycket mer ett genuint uttryck för tanken med centrumbildning, säger Lena Gemzöe.
I juni beviljades genusvetenskap att bedriva forskarutbildning och kommer att delta i fakultetens utlysning av doktorandtjänster i mars 2012. Institutionerna som ingår i Genusakademin försöker nu att samordna forskarutbildning med genusinriktning, med målet att på sikt att bilda en tvärvetenskaplig forskarskola.
– Samarbetet kring forskarutbildning är nödvändigt för att få ett lyft och etablera genusforskningen som ett starkt forskningsområde, säger Lena Gemzöe.
Profilering och lokala trender
I sin ansökan till rektor om att tilldelas medel för ett forskarnätverk pekar Eva-Maria Svenssons arbetsgrupp på fyra tänkbara samarbetsprojekt – områden vid Göteborgs universitet där genusforskningen är stark, eller där det förs intressanta diskussioner. Det sistnämnda kan sägas om det naturvetenskapliga fältets genusrelevanta forskning.
– Vi ville lyfta fram exempel som visar att Göteborgs universitet är unikt för att vi har alla dessa genusforskare. Konstnärlig forskning är ett spännande område. Liksom naturvetenskap, även om genusforskningen inte är stark där. De många databaser som är unika för Göteborg kan förbättra forskningen.
Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet beskrivs av Kerstin Sandell som en institution som alla andra, med allt vad det innebär.
– Vi är lite mindre än de stora, som till exempel sociologi, men vi lever på ungefär samma villkor.
I juni 2009 blev det klart att den europeiska forskningsanläggningen European Spallation Source, ESS, baserad på en neutronkälla, kommer att byggas i Lund för att vara i full drift 2025. Det är något som präglar situationen för alla forskare i Lund, liksom det planerade nationella laboratoriet Max IV.
– Det finns en oro bland humanister, samhällsvetare och ekonomer kring hur fördelningen av fakultetsmedel påverkas av de stora satsningar på forskningsinfrastruktur som Lunds universitet gör. Även medicinare och naturvetare delar denna oro. Det påverkar även dem, eftersom pengarna måste tas någonstans ifrån, säger Kerstin Sandell.
Tillsammans med andra forskare från humaniora, samhällsvetenskap och ekonomi fick Kerstin Sandell själv nyligen finansiering från det tvärvetenskapliga Pufendorfinstitutet för ett forskningsprojekt kring ESS som pågår fram till 2012. Flera andra forskningsprojekt bedrivs vid institutionen, med såväl externa medel som fakultetsmedel.
Centrum för genusvetenskap vid Lunds universitet
Institutionen för kulturvetenskaper vid Göteborgs universitet
Institutionen för etnologi, religion och genusvetenskap vid Stockholms universitet
Artikeln är hämtad från det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv.