Nyheter

• Nyhetsarkiv

"Det är synd att vi inte kunde mötas på en rimlig nivå i debatten"

Nyhet: 2010-09-10

Uppsala och Lunds universitet har mötts av kraftfullt motstånd för förslagen om genusmärkning respektive genuscertifiering. Kritiker har uttryckt starka farhågor för att förslagen skulle innebära en inskränkning av den akademiska friheten, men Göran Bexell, tidigare rektor i Lund, menar att kritiken bottnar i missförstånd.

Förslaget om genuscertifiering presenterades vid Lunds universitet 2008 och är tänkt som en modell för självvald kvalitetssäkring för universitetets verksamheter. Institutioner eller fakulteter kan på eget initiativ välja att arbeta med genusfrågor i sin verksamhet och får i gengäld en märkning som signalerar att man är medveten om frågorna. Med förslaget från Lunds universitet som underlag arbetade även Uppsala universitet under 2009 fram en utgångspunkt för diskussioner kring ett förslag om genusmärkning.

Båda förslagen har periodvis väckt stark debatt. På ledarsidor och i debattartiklar har kritiker både inom och utanför universiteten uttryckt starka farhågor om att förslagen, om de genomförs, ska inskränka den akademiska friheten.

Göran Bexell, som var rektor vid Lunds universitet när förslaget om genuscertifiering togs fram, är själv en stark förespråkare för den akademiska frihetens orubbliga värde.

– Den akademiska friheten är självklar för mig, den är helig och så ska det vara. Forskningen ska inte styras av någon som helst ideologi, säger han med eftertryck.

Inte desto mindre anser han att kritiken i när det gäller genuscerifieringen är ogrundad.

– Den enkla poängen med förslaget är att göra det möjligt för dem som vill att arbeta med det här och komma till bättre medvetenhet i utbildningssituationen. Det är helt frivilligt och målen sätts upp i samarbete med den enskilda verksamheten, säger Bexell

Otillbörligt gynnat perspektiv

En annan del av kritiken handlar om det problematiska i att universitetsledningen genom förslaget uppmuntrar genus framför andra perspektiv. Konsekvensen av en genuscertifiering har bland annat beskrivits som att genusforskningens teorier, metoder och målsättning skulle läggas som ”en våt filt” över all forskning. (SvD 13/1 2010)

Bexell tror att kritiken delvis är en följd av att förslaget har missförståtts på flera plan.

– Det har framställts som att certifieringen ska styra forskningens innehåll när det egentligen är utbildningen som står i centrum, säger han.

Dessutom har kritiker uppfattat det som att beslut om genuscertifiering redan har fattats vid Lunds universitet när det i själva verket fortfarande är ett förslag under prövning.

– Än är ingenting sagt om hur det ska bli, ingenting är beslutat. De institutioner som vill prova har fått anmäla sig och de arbetar med det här nu. Sedan ska det utvärderas, säger Bexell.

Han tror att kritikerna vann starkt gehör genom att peka på förslaget som ett hot mot den akademiska friheten.

– Friheten är det högsta värdet inom universiteten och om någon i en debatt säger att den är hotad vaknar många till liv, säger han.

Han tror också att valet av ordet certifiering kan ha bidragit till att många har uppfattat förslaget som tvingande.

– Begreppet signalerar kontroll och bestämda krav. Jag är ganska säker på att om vi hade kallat det för ”plan för ökad jämställdhet” så hade det inte blivit samma upprördhet.

Samtidigt poängterar han att när Lunds universitet för flera år sedan presenterade ett liknande förslag med fokus på miljö utrycktes ingen oro för den akademiska frihetens ställning.

– Miljöcertifiering kan man möjligen klara, men genusfrågor väcker starka känslor. Det finns de som tycker att genus och jämställdhet ordnar sig självt, att det inte är någonting som vi ska driva.

Undvek ”certifiering”

När Uppsala universitet, med inspiration från Lund, arbetade fram förslaget om genusmärkning valde man att undvika begreppet certifiering. Genusforskaren Anneli Häyrén Weinestål satt i arbetsgruppen som tog fram förslaget i Uppsala, och liksom Bexell poängterar hon att förslaget är tänkt som ett frivilligt stöd för universitetets personal, främst i undervisningssituationen. Hon upplever att möjligheterna med förslaget helt har försvunnit i debatten.

– Märkningen är tänkt att fungera som ett verktyg för att synliggöra och öka förståelsen för hur genus spelar roll inom utbildningarna. Förslaget skulle gå på djupet och innebära en möjlighet för dem som vill reflektera över sitt förhållningssätt gentemot till exempel studenter. Det skulle kunna leda till verklig förändring, men många vill inte förändra. Det tror jag är grundproblemet, säger hon.

Hon tror att förslaget om genusmärkning väcker kritik eftersom märkningen tydligt skulle visa vilka som arbetar med frågorna och framför allt vilka som inte gör det.

– Det är synd att vi inte kunde mötas på en rimlig nivå i debatten. Medvetenhet om genus är viktigt i utbildningen men det är svårt att nå fram, säger hon.

Både Häyrén Weinestål och Bexell poängterar att förslagen såväl i Uppsala som i Lund har utformats i enlighet med beslut tagna av universitetens respektive styrelser. I Lunds universitets jämställdhetspolicy står bland annat att universitetet ska förebygga och motverka trakasserier, ha policys för rekrytering och prioritera könsmedveten pedagogik i utbildningarna. Dessa målsättningar har sin bakgrund i internationella konventioner och i svensk lag. Genusmärkningen och genuscertifieringen är tänkt som ett redskap för att omsätta dessa mål i praktiken.

Häyrén Weinestål tycker inte att förslaget om genusmärkning är mer radikalt än de åtaganden som redan regleras i Uppsala universitets jämställdhetspolicy.

– För min del så tyckte jag att det var ett ganska blekt förslag och jag är förvånad över att det väckte så starka reaktioner. Jag tycker att förslaget var ganska defensivt i förhållande till vad som står i jämställdhetsplanen och vad som regleras i lagen, säger hon.

Arbetet fortgår i Lund

Vid Uppsala universitet har förslaget om genusmärkning lagts i malpåse, men vid Lunds universitet fortgår arbetet på de institutioner som har anmält intresse. Bexell tycker att debatten kring genuscertifiering har saknat en komplexitet som han vid flera tillfällen fått handskats med i rollen som rektor.

– Man uppvaktas från en mängd olika håll om perspektiv som olika grupper tycker att det bör tas hänsyn till i utbildningen. Det handlar om hållbar utveckling, kultur, mänskliga rättigheter och så vidare, säger han.

I debatten har vissa kritiker avfärdat dessa perspektiv som att det bara är att hålla emot och strunta i dem, men det ser inte Bexell som en hållbar strategi.

– Som rektor är man skyldig att se till universitetets samhällsansvar och det behöver vi tänka mycket mer på, säger han och fortsätter.

– Inga perspektiv ska dominera över forskningens frihet, men universitetsledningarna har ansvar för en rad frågor kring universitetet som arbetsplats. Det kan till exempel röra sig om hur man bemöter studenter och hur man arbetar med antidiskriminering. Här finns mycket kvar att göra och vi måste se till att det blir gjort.

Artikeln är hämtad från det forskningspolitiska nyhetsbrevet Genusperspektiv.

Genusperspektiv, nr 3-4/2010.

AV: Charlie Olofsson